Inte mycket slår...

... känslan av att gå ut i trädgåden och gräva upp den egna potatisen som vuxit där sedan maj månad.

I går fick Lucas med sig en liten påse med potatisar som han hade plockat på dagis. Hela prinsen strålade av stolthet när han bar på sin lilla påse, öppnade den, plockade upp en potatis och visade, lade ner potatisen igen. När vi åt dem till laxen var vi noga med att förklara att det var hans potatis och han strålade. Öven några potatisar. UNDERBART!

Under tiden som jag städade var Frej och Lucas i potatislandet och grävde. Och visst hittade de allt en hel del. Lycklig var han min lillprins. Storprinsen var hos sin kompis.

 

 


Kommentarer
Postat av: Anna

Vilken fin familj ni är <3

2010-08-26 @ 22:20:09
Postat av: Linda S

Vilka potatisar! E d bakpotatis du satt?! ;-)

Tänk att d kan bli så stolta, ska nog sätta potatis nästa år!

2010-08-27 @ 07:07:20
URL: http://gladaprickar.blogspot.com
Postat av: Lindha

Härligt! Nåm gång om typ 10 år ska jag skaffa tillbaka mina fina land :)

2010-08-27 @ 18:19:19
Postat av: Anonym

Måste vara underbart gott att äta av sin egen odling. Nästa vår måste du banne ge mig en kurs =)

2010-08-27 @ 21:27:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0