Min stackars lilla lillprins. När vi kom till barnmot bara hängde och gnällde han i vagnen. Lucas är en otroligt glad liten kille som alltid har nära till skrattet och är så nöjd. Men inte nu. Gnäll och gnöl hela tiden. Så låter det som han har en påse med muttrar som skrammlar i lungorna. Redan när doktorn kom innanför dörren till rummet sa hon oj vad hhn låter. Och rynkade på näsan när hon lyssnade med stetoskopet.
Inget snack, det blev inhalering. Jag sa lite försiktigt att jag inte visste om jag skulle vänta eller inte med att ringa dem. Du skulle inte vänta sa hon rakt. Känns ändå bra på något sätt. Att han behövde hjälp. Tycker jag sprungit där uppe så mycket så det nästan känns pinsamt. Men nu känns det bättre. 4 inhalationer och 2 timmar senare går vi ut från barnmot. Är han inte bättre måste jag komma i morgon igen. På onsdag är det helt stängt tydligen...