Vilket underbart program det är egentligen. Här sitter jag med två barn vilket kan vara krävande på sitt sätt. Medans mamman i älvdalen tar bussen med ÅTTA barn. Hjälp. Men hon verkar lika glad för det ändå.
Jag önskar att jag vore lika sorglös som de verkar i tv-programmet. Hoppsan han blev visst magsjuk, jaja det går väl över liksom. Nu kommer jag in på det här med magsjuka igen, ber om ursäkt men detta tar som jag tidigare skrivit upp otrligt mycket av mina tankar och energi.

Jag älskar mina barn så mycket att det gör ont. Men ibland undrar jag om jag verkligen ska behöva ha det så här. Ska ajg alltid behöva ha dehär tankarna kring sjukdomar. Har varit på terapisamtal men vi kommer ingenstans. Tyvärr finns inte kompetensen i denär staden.