Då var den här. Dagen som jag fasat lite över. Det är hemskt att det har gått så fort. Minnet från 14 och 15 juli förra året är fortfarande glasklara.

Hur det bara knäppte till i magen vid kl 22.30 och värkarna startade. Detta var kvällen innan vi skulle in för ställningstagande för igångsättning. Värkarna kom med full kraft och jag gick ner till datorn för att tima dem. På MSN sitter Ida med nyfödda lilla Tex och hon blir ett stöd i natten. Kl 01 klarar jag inte av att vara hemma läöngre så vi åker till Eksjö. Öppen 8 cm redan. Sedan drar det ut ordentligt på tiden för han sjönk inte ner ordentligt och ingen vattenavgång hade det varit. Kommer ihåg barnmorskan som hela tiden tjatade om att vattnet måste gå snart. Tillslut gjorde det det och krystvärkarna kom. 8 minuter serare kl 05.18 föddes han vår lille plutt. Eller så liten var han ju inte. 4885 g och 53 cm. Men de mätte nog fel för veckan efter hade han vuxit 7 cm...
Jag svor i det där rummet att det här är sista gången. Men så farligt känns det inte i efterhand. Det är fantastiskt att få barn. Det häftigaste som finns! Nu känns det som det räcker alldeles utmärkt med 2 barn men någonstans finns en längtan efter att vara gravid en sista gång.